Inte mer än rätt!

Läs hela artikeln.

Björndröm

Familjen befann sig i skogen, bortom 'Gastberg'. Vi hade tagit oss dit med cyklar.

Syrran och morsan bestämde sig för att åka tillbaka först och cyklade iväg, men det dröjde inte länge innan de var tillbaka.

En björn hade kommit springande i skogen och rytit åt dem, varpå de blivit rädda och vänt om.

Detta lät som en utmaning, tyckte jag och satte mig på min egen cykel och drog iväg.

Mycket riktigt, där kom det en björn springande mot mig och vrålade.

Jag blev rädd (!) och kastade mig av cykelm och började springa... (!) och försökte finta bort björnen som bara kom närmare och närmare...

Björnen var i min egen storlek, så det var ingen fullvuxen björn. Att mamma-björn möjligen fanns i närheten och om något verkligen utgjorde stor fara tänkte jag inte på. Jag hade fullt upp med att försöka finta bort den lilla björn som nu var mig tätt bakom hasorna.

Underliga som drömmar kan vara så fanns där plötsligt ett ganska brett vattendrag som jag sprang ner i. Första tanken var att björnen säkert inte skulle gilla vattnet (!) men det slog mig lika fort att björnar inte alls skyr vatten.

Upp igen och nu med sikte mot ett träd... nej!

Jag är ingen duktig klättrare och skulle säkert snabbt bli ikappklättrad och uppäten!

Tillbaka ner i vattnet och jag märker hur björnen kommer allt närmare.

Här bestämmer jag mig för att stanna upp och möta min jägare öga mot öga.

Jag stannar upp och räcker ut en hand, precis som jag skulle gjort mot en hund (!) men knyter den andra handen hårt för att om nödvändigt kunna dela ut en riktig smocka (!)

Björnen stannar upp och kommer sakta fram emot mig och beter sig just som en... hund!

Jag är fortfarande rädd och spänd och håller högerhanden hårt knuten samtidigt som björnen närmar sig min öppna vänsterhand och försiktigt börjar nosa.

- Nu tar du det väldigt lungt! Fattar du det! säger jag och knyter högern ännu hårdare.

- Lugn! Björnen talade till mig...

Fortfarande rädd, men samtidigt med en häpen känsla av förvåning (!) att björnen faktiskt talade till mig.

Spänningen i situationen avtar och jag känner hur jag slappnar av allt mer när björnen står där framför mig i vattnet, ömsom nosar och slickar på min öppna hand.

Björnen förvandlas sakta framför mina ögon till en mänsklig gestalt och tar slutligen skepnaden av en ung kvinna som nu står bredvid mig i vattnet och håller min hand.

Vi går tillsammans och kommer snart fram till ett hus. Det är hennes hus, eller hennes föräldrars hus. För där inne finns en mamma och en pappa och en syter.

Mat dukas fram på köksbordet, alla skrattar och vi berättar om mötet.

Pappa-björn, som också är en mäniska, ser mig i ögonen och säger att alla andra som ser oss vänder om direkt och vågar inte möta oss.

- ... med det gjorde du.

Plötsligt finns även mamma och syrran där och en tonårspojke som verkar vara en vän till familjen.

Alla skrattar men samtalet om att de faktiskt är björnar har slutat. Det avtog tvärt när tonårskillen infann sig.

Morsan börjar prata med den här tonåringen och försöker leda samtalet tillbaka in på mitt möte med den unga björnkvinnan. Oroliga ögon blickar fram och tillbaka på varandra mellan björn-familjen och jag får känslan av att mammas samtal med tonårskillen kan få en oönskad konsekvens...

Här vaknar jag och överväger om jag ska försöka somna om och återuppta drömmen som jag gärna hade viljat ha en fortsättning på, men funderar också på om jag ska gå upp och skriva om den - för att inte glömma bort den...

I alla fall måst jag upp och pinka - och har nu även skrivit om drömmen.

Yes!

Ny medicin mot tidig utlösning...