.jpg)
Sitter nu på bussen på väg till Trollhättan och mit nya jobb, vilket känns spännande och kul - annars känns det mest som om att det hade kunnat kvitta.
Fick igår kväll nämligen vetskapen om att en god vän valt att gå vidare och från det här livet på ett mycket dramatiskt sätt. En man med fru och barn, harmonisk och stabil familj... i alla fall var det intrycket jag haft under alla år och har väl fortfarande. Fast jag blir så arg och förtvivlad när folk gör på det där viset (det är ju inte första personen i vänskaps- och familjeskaran som valt att lämna in på det sättet).
Jag är ledsen. Riktigt ledsen.
Idag går alla mina tankar till den familj som efterlämnades utan pappa - och till min vän ... (pappan) som inte ville vara med mer. Vila i frid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar